Paris, Moskva och Beijing är alla tre stora städer fyllda till bristningsgränsen med olika monument. För många monument, till slut tröttnar man, särskilt när man klämmer in så många man bara kan på alldeles för lite tid, man känner sig nästan vimmelkantig - och dum, för att man inte har vett att uppskatta det alla andra verkar uppskatta. Men en stads värde ligger inte i sevärdheterna i första hand, jag vägrar tro det. De största turistmagneterna har inget med en stads själ att göra, till detta är de alldeles för nedlusade med turister, samt olika försäljare, ficktjuvar och andra som vill åt turisternas pengar på mer eller mindre hederliga sätt.
Det jag minns bäst från Beijing var min irrfärd ner i hutongerna (bostadskvarter) och när jag köpte en majskolv på gatan. Låter simpelt (och självklart var det grymt kul att gå på muren), men då såg jag kineser och de var faktiskt mer exotiska än McDonalds, KFC och Vero Moda. Samma i Paris, självklart ett kul måste att ha Eiffeltornet "avklarat", men det är minst lika roligt att se de underbara husen med sina franska balkongräcken och prunkande blomsterlådor. Bland det roligaste i Paris var när vi gick in på ett snabbköp för att köpa mat att äta på tåget hem. Inser att det sista låter lite tragiskt, att åka till Paris för att handla, men jag älskar vanliga kvarter! Det finns ingen genuinare upplevelse än att fika på ett café som gud glömde, eller handla i en kvartersbutik, för först då ser man staden. Den stad som finns bakom Eiffeltorn, Förbjudna städer, Röda torg och japanska turister, är trots allt den stad som man har betalat för att få uppleva.
Nästa gång jag åker till Paris ägnar jag en halv dag ner vid Seine och en halv dag i någon park och tiden däremmellan på något litet fik - för att känna och komma ihåg var jag befinner mig. Efter det går jag till Louvren för att äntligen få se Mona Lisa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar