lördag 30 juni 2007

Hmm.. Inkaleden i Chile?

Det verkar vara standard med utkylda hotell i det har landet, men sa illa som Lima har inget varit. Bade i Puno och har i Cuzco har det varit battre och haft varmeflaktar. Forstod aldrig att det var sa har kallt har. Maste verkligen kopa halsduk och varm troja innan vi gar pa inkaleden pa sondag.

Efter Lima sa vantade Puno vid Lago Titikakas strand, hojd 3810 m o h, det kanns nar man springer i en trappa. Annars sa har jag inte kannt av hojden sa mycket. Hade dock en riktig crash nar vi gick av baten pa Isla Taquile, tre timmars batresa utan en tillstymmelse till sjosjuka, sa gar jag iland och kan inte ga. Gick kanske 150 - 200 m, men sen gick det inte mer, hade ingen energi alls. Fick satta mig ner och efter 10 minuter kom en guide och fragade hur det var med mig, och om det var muñon (timjan?) han gav mig, eller om det bara gick over vet jag inte. Senare pa kvallen nar vi gick upp for ett annat berg var jag bland de forsta upp.

Homestay senare samma kvall pa Isla Angila (typ iaf), jag och tva andra tjejer sov over hemma hos en familj. Intressant i betydelsen intressant, inte negativt. Kan tyvarr meddela att samtliga bilder pa mig i traditionella klader ar preskiberade for all framtid, tog inte ens med kameran. Dock kan jag beratta att mina roda trekkingskor matchade den roda kjolen utmarkt, for att inte tala om den morkbla fleecetrojan under den vita broderade blusen... kanske skulle borja modeblogga istallet :)

Efter homestayet akte vi till Uros islands. Det ar helt enkelt folk som bor pa oar gjorda av vass, dessa oar haller i ungefar 15 ar, sen gor de nya. Ganska intressant, men turistsliskigt. Vid lunchtid var vi tillbaka pa fastlandet. Jag och en annan tjej passade pa att krossa den Bolivianska gransen och aka till Copacabana. Ingen grandios strand direkt, utan en beromd kyrka och det ar typ alles. Det fanns inte ens information om kyrkan pa engelska! Men jag fick chansen att anvanda min hmm... spanska. Var i Boliva i kanske en och en halv timme, sen fick vi muta granspolisen och aka tillbaka till Peru. Det ar nastan lite scary att poliser ar sa korruppta i de har landerna, visserligen behovde vi bara betala 5$, men man hor historier ibland. Jaja, har inte varit nagra problem an sa lange.

Idag sju timmars bussresa till Cuzco, ganska lugnt. Blev lite stressad start nar guiden tydligen inte informerat alla att transferen till bussen skulle ga 7.30 och den riktiga bussen 8.00. Men vi hann, det ar lite sa, missar inte guiden att informera, sa forstar man knappt halften av det de sager. Inte for att deras engelska ar dalig, men de sager sa mycket att det ar svart att hitta substans - eller sa har jag bara svart for att lyssna.

Annars har det inte hant sa mycket, mer an att en lokal guide fick en fraga om Inkas var i Peru, eller om de bara varit i Chile. Guiden holl pa att fa en stroke och vi andra visste inte vad vi skulle saga. For er som inte vet sa gar Inkaleden i Peru exempelvis (Och den ska hon som fragade borja ga pa pa sondag). Sen har Inka aldrig varit i Chile, utan i delar av Ecuador, Peru, Boliva, Argentina och Columbia, for intresserade. Personen som fragade ar samma som fragade mig om vi har nio manaders vinter i Sverige, undrade om en Danish bodde i Nederlanderna (nar hon val fatt forklarat for sig att det inte bara var ett bakverk) och x antal andra fragor. Jag tror aldrig att jag har varit med om en blondare amerikansk kines, och manniska ar 24 ar och ska borja sin lakarpraktik! Nog med bitching, behover packa infor Inkaleden.

tisdag 26 juni 2007

Lima

For tillfallet kanns Lima ungefar lika upphetsande som skoskav. Kan ha och gora med att jag sitter pa ett utkylt hotell, med riktigt taskig frukost. Far hoppas att det blir battre. Har i alla fall hittat ett alternativ for att aka till Nazscalinjerna som dagsutflykt. Det dumma ar att man nastan maste vara tva. Inte saker pa om jag vill aka buss sjalv, och aker man transfer ensam gar det pa $399, lite val mycket, om man daremot ar tva och aker buss istallet gar det pa $189 om jag inte minns fel. Ja ja, ar tva veckor kvar tills det ar ett problem. Idag vantar flyg till Puno och Titicacasjon. Varldens hogst belagna sjo, komplett med invanare som bor pa vassoar. Ett samhalle dar det tydligen ar enbart mannen som vaver och kvinnorna son spinner.

Sista dagen i Quito spenderades med en ganska snabb tur i El Centro, gamla stan. Vi var inne i en otroligt vacker kyrka, och dessutom fick vi se nagon cermoni som slutade med att flaggan pa presidentpalatset hissades, typ. Efter det tog vi linbana upp till 4050 m hojd, det ar ingen underdrift att saga att Quito ar en stor stad. Den ar inte sarskilt bred, man lang!! Dar den breder ut sig mellan bergen. Pa kvallen foljde en lite val rocky ride mellan Quito och Lima och har ar jag.

Jag maste kopa en mossa.

¡Besos!

måndag 25 juni 2007

Sann gladje

Min mascara maste innehalla endorfiner, serotonin eller nagot liknande. Hur kan man annars bli sa glad av att ta pa smink nar man varit utan i fyra dagar? Undrar om det finns nagra Anonyma Sminkmissbrukare? Glomde skriva att jag brande oronen pa Galapagos, det ar vad jag kallar exotiskt! Har aldrig hant tidigare, men sa ar det nar man haft langt har i artusenden.

Lima ikvall, vet inte nar vi aker till Puno imorgon, vet darfor ingenting om nar jag har tillgang till internet igen, kan kanske bli nagra dagar utan blogg. Vi far se.

Besos!

I could kill for a decent cup of coffee

Hoppas alla haft en bra midsommar! Sjalv firade jag midsommar med ett glas rodvin och gick och la mig 21.30. Ganska exotiskt :) Faktiskt varit i sang innan kl 22 en vecka i strack, men har behovts, alla har varit trotta. Ska bli konstigt att sova i en stillastaende sang inatt, var konstigt nog igarkvall nar baten lag for ankar och bara rorde lite latt pa sig. Annars har vissa natter varit minst sagt rocky, pa grund av alla vagor.

Det har vad som hander nar man bokar en resa utan att tanka, man hamnar pa en bat! Jag som precis klara Kosterfarjan, nu har jag sovit fyra natter i overslafen pa en bat, som knappast var stillastaende! Dessutom har jag snorklat pa mer an tre meters djup och over det "morka" (dvs inte ren sandbotten) - det ar personlig utveckling!

Vad har jag da sett och gjort? Tja 1 GB foton pa fyra dagar sager val en del. Sett en massa sjolejon, olika faglar, iguanas, skoldpaddor osv. Nastan snubblat over sjolejon dessutom, och lekt med dem i vattnet. Man kan saga att djuren ar inte direkt radda. For ovrigt ar Galapagos valdigt vackert i sig sjalv. Aven om det var valdigt torrt nu och knappt nagon vaxtlighet, ar det karga ladskapet magnifikt. Mycket rodbrunt, med vita, bruna, svarta, olivine och roda strander. Fast vi sag nog bara vita, bruna och olivine. Tror att det enda vi inte sag ar delfiner och pingviner, vi sag till och med en val, riktigt nara baten! Svart att beskriva allt. Tank er en miljo dar ca 95 % ar endemiskt, dvs finns enbart pa Galapagos, eller till och med bara pa emskilda oar.

Men detta kaffe, hur kan det komma sag att man bara far snabkaffe aven i Sydamerika! Laste faktiskt att kaffet i Ecuador oftast ar en besvikelse, och dar har Lonely Planet ratt i varenda bokstav, an sa lange. Men juice kan de gora. Den kan man inte klaga pa. Det ar lugnt vart 2 USD for ett stort glas farskpressad juice av anannas, jordgubbe, apple, paron och citron.
Men efter ett par manaders jobb har jag antligen last klart min bok om gnostiska evangelium. Fraga mig inte vad den handlade om, men fardiglast ar den. Allt som kravdes var en flygtur mellan Galapagos-Guyaqil-Quito, sa forsvann de sista 90 sidorna (30 % av boken) i ett nafs!

En sista stilla undran varfor ar det bara fran amerikanskor i 55-60-arsaldern, som heter Judith, som jag far hora att jag borde vara modell? Och om det bara ar de som tycker det, varfor traffar jag bara pa sadana vartannat ar?

¡Besitos mis amigos!

onsdag 20 juni 2007

Annika Lantz ar min idol

Vilka dygn, akte efter jobbet i mandags. Framme i Quito ungefar kl 15 svensk tid, tisdag, och nu borde klockan vara runt tva-tre pa natten i Sverige, onsdag, och jag har fortfarande inte sovit ordentligt. Inte undra pa att mina kinder ar helt illroda. Ar sa overtrott att jag ar radd att jag skulle fastna i alkolaset pa jobbet. Det ar tur att jag inte delar rum med nagon, skulle antagligen skramma ivag den personen for alltid, med tanke pa hur mycket jag kan prata nar jag blir trott. Det ar lite kul, om jag blir full sitter jag mest och stirrar framfor mig, nar jag ar trott pratar jag oavbrutet. Lever f o mitt liv i en fleecetroja, tror knappt den har varit av sedan jag satte mig pa planet fran Landvetter. Det ar tur att det ar en snygg fleecetroja i alla fall, troligen arets enda reafynd.

Men har i alla fall gjort en lite kul upptackt, min spanska finns trots allt. Trodde nastan att det enda jag kom ihag var "puta madre", och liknande minnesvarda uttryck. Men inte alls, kan nastan bestalla och fortydliga engelska osv med hjalp av spanska *stolt*, att jag sen envisas med att saga "merci" och "oui" istallet for "gracias" och "si", det later jag vara osagt :)

Nar jag flg fran Landvetter sa forstod jag att det inte var nagon ide att ens forsoka lasa min bok om gnostiska evangelier. Insag att koncentrationen inte skulle racka, kopte istallet tva Camilla Lackberg och Annika Lantz. Camilla Lackberg ar jattebra, jag forstar inte vad hon har for sjuklig fantasi, men hon far ihop det, dessutom alltid med nagra riktigt bra formulerade meningar per bok. Har last hennes forsta tre bocker under de sista tio dagarna, och ska strax paborja den fjarde. Men, jag sager da det, Annika Lantz - sa totalt underbart bra hon skriver. Jag vet inte nar jag skrattade sa mycket at en bok sist. Sen att man som bieffekt inte ar sa pigg pa att skaffa barn, nar man laser den, ar knappast ett problem i dagslaget. Hoppas att hon skriver mer! Annika Lantz ar min idol, sa vill jag ocksa skriva.

Blir inget bloggande pa Galapagos, finns tydligen bara tid att ga till Internetcafeerna forsta dagen. Jag raknar heller inte med att mobiltackningen blir battre. Nu ska jag borja packa om packningen infor imorgon, och sen blir det nog bara lasa och sova. Tydligen ar det har turistomradet farligt pa natten. Lovely Sydamerika.

tisdag 19 juni 2007

Estoy en Quito ahora

Da har man antligen fatt pa sig lite lappglans och borjar kanna sig som manniska igen :) Att det ar en lang flygning ar ingen underdrift, ca 15 timmar fran Amsterdam, med tva landningar daremellan. Har darfor tillbringat en timme i natt pa den minimala, och rosa, Flamingoflygplatsen pa Nederlandska antillerna, 28 grader varmt 3.30 pa morgonen! Dar ar det sommar pa riktigt!
Om man bortser fran langden sa var det en lugn flygning, lite turbulens over Atlanten och over Columbia var enda storningsmomenten. Nu nar man borjat vanja sig vid Ryanair ar det trevligt att flyga med ett "riktigt" bolag igen. Ett bolag personalen bade kan le och kan prata engelska, och man slipper betala 25 kr for riktigt daligt pulverkaffe. Allt flot som det skulle, jag har bade fatt vaskan och det var inga extra tillhorigheter i den heller. Nedstigningen mot Quito var grymt haftig, vilken utsikt! Dar ligger staden och brer ut sig med Anderna i bakgrunden.

Blev lite nervos av tulldeklarationen dock. Dar stod det att om man hade mer an en kamera per person skulle den tullas som handelsvara, om jag forstode det hela ratt. Trots att jag har med bade min stora och lilla kamera, sa valde jag att inte deklarera och i tullen sa sa de ingenting.
Hade fixat transfer till hotellet via Kilroy, det var ganska skont, aven om det alltid kanns som lite pensionarsvarning. Det jag sett av Quito an sa lange ar val vad man kan forestalla sig, ratt sa skabbigt och slitet, men det har sin charm. Ska ta en svang runt hotellet, maste losa mat pa nagot vanster.

Imorgon blir det Galapagos, aterstar att se hur internettillgangen ar dar. Mobilnatet verkar tyvarr inte fungera har, fast det stod att det skulle gora det :(

besos

måndag 18 juni 2007

Till flyget om 1,5 timmar

Om ångesten var upp över öronen igår, så vet jag inte var den är idag. Att äta nu är en lögn, om inte totalt omöjligt. Jag räknar redan dagarna tills jag ska åka hem och frågar mig varför jag ger mig in på det här igen. Att betala för att vara på andra sidan jordklotet från de människor som man älskar och inte kan leva utan! Dessutom verkar inte tre fungera i Peru - utan mobil i två veckor! Hjälp, nu får jag ta mig samman. Au revoir darlings. Vi hörs och syns på blogg, mail och sms den närmsta tiden.

söndag 17 juni 2007

Resebloggen

Nu blir den här bloggen en reseblogg. Jag skall göra mitt bästa för att uppdatera den så ofta som möjligt. Imorgon, 18 juni, kl 20.15 går planet först till Amsterdam och sen Quito (Ecuador). 25 juni flyger jag till Lima och 11 juli är jag hemma igen. Resplanen ser ut som följer

Juni

Dag Datum
01) 18 Flyg från Gbg

02) 19 Framme i Quito

03) 20 Galapagos Baltra

04) 21 Galapagos Floreana

05) 22 Galapagos Española

06) 23 Galapagos Santa Fé

07) 24 Galapagos Seymour Quito

08) 25 Flyg till Lima

09) 26 Puno Lake Titicaca

10) 27 ”

11) 28 ”

12) 29 Cuszco

13) 30 Ollantaytambo

Juli

14) 01 Inca Trail

15) 02 ”

16) 03 ”

17) 04 ”

18) 05 Cuszco

19) 06 Amazon Jungle

20) 07 ”

21) 08 ”

22) 09 Lima

23) 10 Flyg från Lima

24) 11 Framme i Gbg

Dagsform

Adrenalin och ångest upp över öronen - men faktiskt också en gnutta förväntan. Det är dagsformen. Väskan är faktiskt packad och det finns plats över i handbagaget. Det enda som återstår är att lösa problemet med det formaterade minneskortet, samt kopiera viktiga papper och lägga dem på rätt plats. Kort sagt så är det så lugnt som det kan bli, med det inte sagt att det verkligen är lugnt, men ändå. Jobba ikväll och jobba imorgon, skönt det, vet inte hur det skulle gått annars.

lördag 16 juni 2007

Inte mitt fel

Det är skönt när man kan skylla på någon annan. Just nu är det (den visserligen söte) killen på Femmans sport och mammas (hon stod för pengarna) fel, de ansåg att man klarar sig bra med en 55L-ryggsäck. Vart då någonstans undrar jag? Har inte plockat fram en onödig grej än så länge, men kommar att få hoppa på ryggsäcken. Jag borde följt min känsla och köpt en på minst 70L. Jag tycker ändå inte att jag har med mig mycket. Det absolut intressantaste återstår dock, hur ska jag få ner reselakanet i sin påse igen? Tror ärligt talat inte att det går utan mangel. Och en mangel får jag definitivt inte ner i packningen.

Annars så känner jag mig trygg med mina vattenreningstabletter som både är miljöskadliga och hälsovådliga enligt förpackningen. Är det verkligen magsjuka som jag ska oroa mig för i första hand?

torsdag 14 juni 2007

Reseförbredelser

För att sammanfatta Luxemburg kan man säga att det blev intensivt, gjorde mycket, hann med tre länder :) Men det roligaste var nästan timman i mammas klass. Uppträdde inte med någon jonglering, men undervisade i det för första gången på över ett år! Hade glömt av hur kul det är! Jag stod ute i korridoren med ett gäng sexåringar som försökte kasta en boll från ena handen till den andra. Det var tur att ingen var bra nog att öva med två... för i så fall hade inte bollarna räckt!

Flyget hem var försenat, vilket var tur. Då kunde jag åka direkt hem och städa med gott samvete, i stället för att åka till träningen. Nu är rummet städat, och den enda stora fria golvyta jag har är belamrad med packning. Belamrad trots att jag knappt lagt fram varken kläder eller neccessär! Det blir spännande att se hur jag klarar av att få ner tre veckors packning i en 55-liters ryggsäck. Fortsättning lär följa...

onsdag 13 juni 2007

Trevliga människor

Vad många trevliga människor jag har träffat på de sista dagarna! Och då menar jag inte familj och vänner, utan kundservice och hör och häpna - säkerhetsvakter! Igår fick jag mig en lite chock, när en av säkerhetsvakterna på Frankfurt Hahn inte bara pratade flytande engelska -utan dessutom skämtade på engelska. Alla som varit i närheten av en flygplats vet vad jag talar om, de vakter som jobbar vid metalldetektorn brukar i bästa fall ha kompetensen att grymta lite vid behov. Men här hade vi två ytterligheter i ett! En tysk som pratade engelska och en säkerhetsvakt som log och skämtade. Det är småsaker som gör en glad :D
De positiva vibbarna fortsatte idag, satte mig på morgonen för att ringa försäkringsbolaget. Eftersom jag åker på måndag så börjar det så smått bli dags att fixa ett försäkringsbevis. Räknade med att bli halvt utskrattad på grund av min planeringsförmåga, och få tigga för att få något mailat i pdf-format. Men inte alls "- När åker du? På måndag? Då skickar jag det som A-post." Efter det ringde jag först KLM och sedan Kilroy för att lösa veg-mat på flyget, inga problem där heller, bara positiva och effektiva människor. Det är så skönt när allt man stöter på är glädje :)

måndag 11 juni 2007

På gång i Trier

Då mamma jobbade tänkte jag att jag skulle ta tåget 50 minuter österut, för att landa i Trier - Tysklands första stad. So far so good, lyckades hinna med en buss till centralen med ett rödljus marginal, köpte biljett och kom på tåget i tid. På plats i Trier flöt allt på som det skulle, tittade på Porta Nigra (urgammal romersk stadsport), flummade runt i allmänhet och tittade på söta hus och Karl Marx födelsehus. Det roliga hände dock när jag skulle ta mig tillbaka till stationen. Jag brukar alltid ha någotsånär koll på var jag befinner mig, trots avsaknad av lokalsinne, så brukar jag ändå kunna hitta tillbaka till viktiga saker. Jag befann mig ca 1 km från tåget, började gå i den riktningen, efter kanske 30 minuter inser jag att jag kan vara fel. Kryper till korset och tar upp kartan, har gått "snett åt höger", istället för "rakt fram". Med resultatet att jag inte är där jag ska vara, utan ca 2 km därifrån. Bara att vända om och börja gå. När jag närmar mig, ser jag på kartan att det går en väg på var sida om stationen. Väljer att gå på motsatta sidan än vad jag borde, chansar på att det är en genväg, men det var det inte! Hamnade visserligen på stationen - men på fel sida bangården - syns inte en skymt av varken övergång eller undergång och 10 spår går man helst inte över. Eftersom jag inte vågade fortsätta framåt var det bara att gå tillbaka och gå runt (dessutom ständigt nynnandes Ne brini, Mija Martina, Bosnien 2005). Fick gå i solen hela tiden. Har aldrig förtjänat en glass så mycket som den jag köpte på stationen.

När vi gick ut en sväng på kvällen fick vi se resultatet av vädrets makter. Gårdagens hagel hade satt sina spår i bilplåtarna. Trist för ägarna, man kan ju undra vad som händer med andrahandsvärdet på en bil full med celluliter? Och försäkringsbolag brukar väl vara ganska snåla när naturen är orsaken? Synd är det.

Imorgon tillbaka hem, först direkt till träning, efter det så börjar det bli dax att lägga fram packning för Sydamerika. Packning för tre veckor - i en ynka 55-liters ryggsäck :s

Sagoland?

För första gången har jag varit utanför Luxemburgs statsgränser och besökt en annan Luxemburgisk stad - Ettlebrück. Vad jag förstår en av de få städer i det här landet som har söndagsöppet, eller om det bara var tillfällig p.g.a. Mors dag. En söt liten stad (by känns mer passande), ser ut som alla dessa små byar gör. Rappade stenhus i olika färger, oftast 17 olika nyanser av beige och créme, men däremellan lite blått, gult och allt möjligt annat. Stenlagda gator och torg, en kyrka vid stora torget, lite caféer och svindyra affärer, uppblandat med några billigare. Byn dyker upp omgiven av skogar, betesmarker och vinodlingar. Kort sagt idyllkänsla, det är neat, snyggt och prydligt. Vilket stämmer in på större delen av Luxemburg (om man bortser från stationsområdet, Gare och EU/buissinessområdet Kirchberg), med sina runda torn ser slottet i centrala stan ut som sagoslottet på Liseberg. Det är ett sött litet land med mottot "Mir wëlle bleiwe wat mir sinn" - "We wish to remain what we are", och det är i mångt och mycket ett idylliskt sagoland, ända tills man får en reality check och tittar på prislapparna, alternativt inser att man får köra bil med 0,8 promille i blodet(!).

söndag 10 juni 2007

Tankar om städer

Paris, Moskva och Beijing är alla tre stora städer fyllda till bristningsgränsen med olika monument. För många monument, till slut tröttnar man, särskilt när man klämmer in så många man bara kan på alldeles för lite tid, man känner sig nästan vimmelkantig - och dum, för att man inte har vett att uppskatta det alla andra verkar uppskatta. Men en stads värde ligger inte i sevärdheterna i första hand, jag vägrar tro det. De största turistmagneterna har inget med en stads själ att göra, till detta är de alldeles för nedlusade med turister, samt olika försäljare, ficktjuvar och andra som vill åt turisternas pengar på mer eller mindre hederliga sätt.
Det jag minns bäst från Beijing var min irrfärd ner i hutongerna (bostadskvarter) och när jag köpte en majskolv på gatan. Låter simpelt (och självklart var det grymt kul att gå på muren), men då såg jag kineser och de var faktiskt mer exotiska än McDonalds, KFC och Vero Moda. Samma i Paris, självklart ett kul måste att ha Eiffeltornet "avklarat", men det är minst lika roligt att se de underbara husen med sina franska balkongräcken och prunkande blomsterlådor. Bland det roligaste i Paris var när vi gick in på ett snabbköp för att köpa mat att äta på tåget hem. Inser att det sista låter lite tragiskt, att åka till Paris för att handla, men jag älskar vanliga kvarter! Det finns ingen genuinare upplevelse än att fika på ett café som gud glömde, eller handla i en kvartersbutik, för först då ser man staden. Den stad som finns bakom Eiffeltorn, Förbjudna städer, Röda torg och japanska turister, är trots allt den stad som man har betalat för att få uppleva.

Nästa gång jag åker till Paris ägnar jag en halv dag ner vid Seine och en halv dag i någon park och tiden däremmellan på något litet fik - för att känna och komma ihåg var jag befinner mig. Efter det går jag till Louvren för att äntligen få se Mona Lisa.

Paristuristande

Jag har en aggressiv inställning till Eiffeltornet, det är bara att konstatera, been there - done that - will never get anywhere near it again! Torre Eiffel gör sig bäst i Paris skyline.
Anlände till Paris 9.28 på lördag morgon, tåget från Luxemburg tar 3 timmar och 45 minuter, vilket innebar att vi lämnade lägenheten kl 5 på morgonen. Till allas förvåning kan jag meddela att jag faktiskt var både duschad, sminkad, klar i tid - och på bra humör, en prestation vid den här tiden. Tågresan gick smidigt, sov större delen av vägen, men har ett kvarvarande minne av tågtoaletten, vars kvalité inte ens gick att jämföra med Transsibiriska. På transsibiriska slog toalettlocket ner i ryggen på en, varje gång man satte sig ner och den saknade självklart papper, men den hade i alla fall rinnande kallvatten och stank (för snällt ord) inte av urin. På detta tåg hade man valt att prioritera bort mindre viktiga saker som städning, papper, tvål och vatten.
Anlände dock vid gott mod, men inser nu i efterhand att vi gjorde ett rookie mistake, vi valde att gå bort till Eiffeltornet med en gång. Detta tog ca en och en halv timme, med resultatet att vi knappast var ensamma. Allt som allt tog denna attraktion ungefär tre timmar. Visserligen en oslagbar utsikt, fortfarande förvånad över att Paris är så vitt, men när vi väl var högst upp så hade jag inte humör att riktigt njuta av den.
Efter detta blev det mat så fort vi bara kunde hitta. Blev knappast någon kulinarisk sensation, men jag är fascinerad av den inställningen att en måltid består av förrätt, varmrätt och dessert, även om det är en halvtaskig skollunch, eller ett tråkigt café. En väldigt trevlig inställning, även om jag har lite att invända mot desserten vid skollunchen...

Turistandet fortsatte med att åka "Paddan", men på Seine förstås... Paris har utan tvekan många vackra broar, även om jag är mest fascinerad av de som bor under dessa. Fick nöja mig med att se Notre Dame på håll, en dagstur har sina begränsningar, vilket även gjorde att Mona-Lisa fick skjutas upp till kommande besök. Dagen fick avslutas med fika på Champs Élysées och Triumfbågen på avstånd. Därefter påbörjade vi vandringen tillbaka till tågstationen, och först då - i de bostadskvarter som vi gick igenom, började jag förstå vilken mysig stad Paris kan vara.

Tyska byar

Bussen ut till Säve var hyfsat luftkonditionerad, samma gäller planet och bussen mellan Frankfurt och Luxemburg, tyvärr kan man inte säga det om City Airport. Jag höll på att svettas ihjäl när jag stod i kön ut till planet (30 väldigt varma minuter!), eftersom det är free seating skadar det inte att komma på planet tidigt. Hädanefter bokar jag priority och online check-in, ska aldrig mer stå i en kö!
Första gången som jag åkte bussen från flyget i dagsljus, södra Tyskland är verkligen vackert. Alla dessa kyrkor omgivna av hus, i sin tur omgivna av skog,fält och vinodlingar. Är förstås nästan ännu vackrare när man ser det från luften, när man verkligen ser by efter by ligga som öar i ett grönt hav. Jag undrar om alla dessa kyrkor fortfarande har en kyrkoherde? Ser ut som att en by skulle vara ett väldigt litet arbetsområde, har en präst flera kyrkor? eller kanske många arbetsuppgifter?

Anlände i tid till ett småregnigt Luxemburg, det var skönt efter de sista dagarnas svenska värmebölja.

torsdag 7 juni 2007

Dagens

Snor den här rak av från en annan blogg, eller ja, jag har ändrat svaren såklart :)

DAGENS VILL HA: regn
DAGENS KLÄDSEL: vitt linne från Åhléns, beige-grå-gröna piratbyxor Only
DAGENS DOFT: deo
DAGENS FRISYR: rufsigt o lite lockigt, lugg
DAGENS HÄNDELSE: första försäsongsträningen ikväll
DAGENS LÅT: Havanna mamma - Veronica Maggio
DAGENS PLANER: jobb, träning, packa
DAGENS SAKNAD: en bil på jobbet - sjukt vad det märks
DAGENS DUMMASTE: anhöriga till vårdtagare
DAGENS SJUKA: ont i nacken
DAGENS DROG: kaffe
DAGENS ROLIGASTE: kollegor
DAGENS KÖP: lunch
DAGENS GODIS: choklad
DAGENS BLÄ: svettigt och äckligt när det är varmt
DAGENS HUMÖR: glad
DAGENS ORD: packa

Strax träning, efter det blir det packning. Åker till mamma direkt efter jobbet imorgon. På lördag blir det Paris!

onsdag 6 juni 2007

Dagens soundtrack

Köpte Mikas skiva idag... och för andra gången på cirka en vecka blev min musik godkänd på jobbet. Bra eller dåligt tecken?

Ojdå.. var visst nationaldag

Det var visst nationaldag idag, märkte det när jag skulle shoppa innan jag började jobba. Tack och lov så var hela Nordstan öppen, men utanför var det lugnt. Blev därför ingen ny plattång som jag drömt om, har äntligen hittat en modell som gör det som min inte gör - plattar hår, men kunde alltså inte köpa den idag :( Nu är det inte så många saker kvar och fixa innan resan i alla fall.

tisdag 5 juni 2007

Jag är störd

Jag är en störd person, men jag går inte igång på den här värmen. Jag kan bara inte gilla det. Självklart är det skönt med ljuset och de sköna kvällarna, men värmen! Njae... jag förstår inte poängen, man blir trött, svettig och äcklig. När jag var liten kunde jag gå och lägga mig i sängen och läsa när det var som varmast, så det är ett mönster som går igen. Har aldrig förstått mig på personer som kan ligga timme efter timme i solen.

Jag gillar regn, jag är sjukligt osvensk.

Nya regler

Efter det att spelreglerna blivit ändrade, så verkar det som att det blir en vanlig försäsong för mig trots allt. Studier och jobb kan nu motivera en (delvis) återbetalning av medlemsavgiften. Bra beslut av klubben, minskar problemen för många. Gjorde ett "studiebesök" på träningen idag, såg grymt jobbigt ut! Räknar med att vara tillbaka i träningskläder till spinningen på torsdag, bara jag fått tillbaka aptiten och äter ordentligt.

Annars så var jag tillbaka på jobbet idag, hade nog blivit lite uttråkad med för många dagar som i måndags. 13 timmar framför tvn kan knäcka vem som helst.

måndag 4 juni 2007

Intressant helg

Haft en ganska intressant helg, inleddes med jobb i lördags, och avslutades med magsjuka igår. Däremellan hann jag med en 30-årsfest och en flummig tur på Avenyn som slutade på The Flying Scotsman, Avenyns svar på Kvarters. En trevlig kväll hursomhelst, men var sjukt trött efter att ha jobbat fem dagar på raken - sånt känns klockan 2 på natten! Som kronan på verket så jag var jag i säng strax efter 4 och vaknade klockan 10. Jag vet inget som är så irriterande som när man verkligen behöver sova, men så går det inte!

Som sagt avslutades helgen med magsjuka, därför varken jobb eller träning idag, utan istället heldag med Tillbaka till Aidensfield, Oprah, Ellen etc. Vet inte när jag låg framför tvn en hel dag sist, kan inte minnas det i alla fall. Kommer antagligen att vara tokigt lycklig när jag är tillbaka på jobbet imorgon.

Dagens soundtrack

Esther Harts One more night, Nederländerna 2003 underbar låt!! Har gått på repeat hela helgen.

fredag 1 juni 2007

All work and no play

Hmm... På något vänster lyckas jag jobba för minst tredje helgen på raken, vete katten hur det har gått till. Ska egentligen jobba en av tre, men tycks alltid bli minst två. Det är tur att man trivs, kan egentligen inte tänka mig något bättre jobb.

En riktigt kul upptäckt idag, i Lerums sportcentrum så räknar de friskvårdscheckarna från Lerums kommun som 600 iställt för 500. Ett sommarkort på gymmet kostar alltså mig 499 kr - fullt överkomligt! Ska bli en grymt bra försäsong i år!