Sagoland?

För första gången har jag varit utanför Luxemburgs statsgränser och besökt en annan Luxemburgisk stad - Ettlebrück. Vad jag förstår en av de få städer i det här landet som har söndagsöppet, eller om det bara var tillfällig p.g.a. Mors dag. En söt liten stad (by känns mer passande), ser ut som alla dessa små byar gör. Rappade stenhus i olika färger, oftast 17 olika nyanser av beige och créme, men däremellan lite blått, gult och allt möjligt annat. Stenlagda gator och torg, en kyrka vid stora torget, lite caféer och svindyra affärer, uppblandat med några billigare. Byn dyker upp omgiven av skogar, betesmarker och vinodlingar. Kort sagt idyllkänsla, det är neat, snyggt och prydligt. Vilket stämmer in på större delen av Luxemburg (om man bortser från stationsområdet, Gare och EU/buissinessområdet Kirchberg), med sina runda torn ser slottet i centrala stan ut som sagoslottet på Liseberg. Det är ett sött litet land med mottot "Mir wëlle bleiwe wat mir sinn" - "We wish to remain what we are", och det är i mångt och mycket ett idylliskt sagoland, ända tills man får en reality check och tittar på prislapparna, alternativt inser att man får köra bil med 0,8 promille i blodet(!).