Vardagsglädje

När jag satte mig på transibiriska den 10 oktober förra året, hade jag antagligen aldrig anat att jag skulle tillbringa en vecka med en engelsk kille som pratade oavbrutet (utom när han sjöng), med exakt allt och alla. Inklusive den kinesiske konduktörn som knappt kunde någon eneglska, där fick han försöka prata kinesiska istället! Så när han inte mailat fotot som han lovat, så gav jag upp efter en vecka, trodde helt han glömt det. Men så i fredags dök det upp :D Ett rätt så dåligt kort, på mig, Johannes, Karin, Richard, Karen, syskonen från Kanada, Simon och Tom, ståendes framför tåget, med kinesiska muren på de gröna kullarna bakom oss. Det är verkligen en blandning av människor, i åldrarna 20 till 50! De enda som saknas är de irländska killarna och Brian och Elaine som gick av i Irkutsk (men de träffade jag på Himmelska fridens torg senare!!).

Jag blir så glad!