Vad ska man säga? Då har jag återtagit min plats i skolbänken. Kan inte säga så mycket än, en klass på kanske 120 elever, jag tillhör majoriteten - tjejer i 20-årsåldern, 10 - 15 killar/män har letat sig in. Det enda jag kan konstatera än så länge är att litteratur är dyrt (men det visste jag sen tidigare) och Medicinarbergets byggnader förvirrande. Dagen har bjudit på två pass, båda har mest innehållit allmän fakta om allt och inget, jättesegt att sitta och lyssna. Än så länge så känns det som att börja gymnasiet på nytt (om man bortser från litteraturkostnaden), försvinner inte den känslan under närmsta året lär jag inte bli långvarig. Men det mesta brukar bli bättre med tiden, hade halv panik när jag började på Åsen också :)
Annars är plan B för tillfället att bli katolik och gå i kloster. Egentligen ett väldigt praktiskt val, då slipper man både plugg/yrkes-ångest och inga problem med relationer. Han är kanske inte så dum han, påven.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar