Skolsammanfattning

Första skolveckan avklarad. Vad säga? Inget speciellt om klassen, verkar bra, nästan alla är trevliga, några intressanta, de flesta bostadslösa. Lärarna? Ups and downs, som det brukar vara kort sagt. Det finns starka åsikter, entoniga röster och dialekter som låter som nerdekade tomater (ni som såg sketcherna för några år sedan vet vad jag menar), men det finns definitivt engagemang, här och där. Byggnaderna är fräscha, men förvirrande. Litteraturen intressant och sjukt dyr.

Än så länge så vet jag allt om Florence Nightingale (1820 - 1910, btw - vilken kvinna!), och omvårdnadsämnets utveckling i Sverige. Kryddat med lite historia om sjuksköterskeyrket, som utöver Nightingale, mest inehåller kloster, tempel (Askleios?) Jean de Paul, fattighus, lasarett, diakonirörelsen, Marie Cederschiöld och Emmy Rappe. Det är ingen tvekan om att utvecklingen gått framåt, och att utbildningen förändrats. Sedan -77 är det en högskoleutbildning och sedan -93 tar man faktiskt en fil. kand. i omvårdnad.

Hur går det för mig då? Det kan bäst beskrivas med två ord - komplett förvirring. Det känns bättre än tidigare i veckan och det är fullt av trevliga människor i klassen. Men känner fortfarande att jag inte vet vad jag vill. Vill jag bli sjuksköterska? Vill jag hellre bli läkare? Eller kanske ekonom? Att bestämma sig är att fatta ett beslut och det är svårt. Just nu låter jag mitt logiska jag, köra över mitt känslomässiga jag, med argumentet att det trots allt bara är tre år. Det är faktiskt bara 3 ynka år! Sen kan jag åka till Norge, eller Afrika, eller jobba ett litet tag och sen vidareubilda mig. Men är fortfarande i chock över att jag valt ett yrke, blotta tanken på att göra något mer avancerat än att ge insulin skrämmer mig i dagsläget. Men jag tröstar mig med att det är väldigt roligt att sticka folk med nålar.