Kurslitteratur är intressant, jag vet inget som bör verka intresseväckande, men ändå är så skrämmande och komplett ointressant. Jahren Kristoffersen, Grundläggande omvårdnad, är ett skräckexempel som kan få vem som helst att drömma om en annan yrkesbana. Boken består av maximalt 20 % substans, resten är bara flum. Det är teorier hit och teorier dit. Men det värsta är valet av uttryck, en sjuksköterska
måste göra det,
måste vara så,
måste agera på än det ena sättet, än det andra. Dessutom beskrivs yrket i sann altruistisk anda, en komplett tidsresa tillbaka till 50-talet, där sjuksköterskan direkt ska kunna se vad en patient behöver. Jag förväntar mig att denna historiska tripp snart även bjuder på en lektion i hur man på bästa sätt stryker kuddvar, eller något liknande matnyttigt.
Denna, i vissa fall något tveksamma, yrkesbeskrivining överträffas enbart av kommentaren:
Även om det här kapitlet handlar om invandrare - främst första generationens invandrare - gäller de frågor som tas upp (i?) arbetet med alla patienter som har en annan etniskt bakgrund än vår egen.
Det krävs ingen större tankeverksamhet för att tolka det uttrycket. Frågan är bara om alla blivande sjuksköterskor delar Nina Jahren Kristoferssen etniska bakgrund, som norsk kvinna född 1956?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar