Jag vet inte vad jag ska tro. Att Charlotte P skulle vinna Melodifestivalen verkade självklart för de flesta utom mig. I OGAE's (tokschlagernördarnas fanclub-nätverk) omröstning ligger hon klar etta. Schweiz innehar andraplatsen med ca 200 p och dame Perrelli stoltserar med ca 300 (!). SVT's införprogram ska vi inte tala om, där höjdes hon skyhigh. Men jag vet inte. Det är inte det att jag ogillar låten - det har bara aldrig klickat. Låten och framförandet stämmer inte, någon liten, och viktig, beståndsdel saknas. Visserligen höjs låten i rejält i sista refrängen med laser och ljus, men jag är långt ifrån säker på final.
Tittar man däremot på Ukrainas bidrag ser man en tjej med en accepabel låt - där exakt allt stämmer! Scen, energi, effekter, koreografi och dans, jag sällar mig till dem som tror på återbesök i Kiev 2009.
Aaargh Island. Första lyssningen på Islands bidrag gav aldrig mig en föraning om att de skulle bli min favoritlåt för i år. För jag älskar låten, den är riktigt grym! Men när man ser Fréidrik och Regina på scen faller allt. De ser för snälla och välartade ut för sitt bidrag.
Samtidigt som Dustin the Turkey är en riktigt barnslig protest från Irland, kan jag inte låta bli att gilla den! Egentligen borde jag skämmas lika mycket som irländarna (som har mage att protestera mot att vi inte gillat deras dåliga bidrag sista åren), men ändå spelas låten varv efter varv.
Bosnien - H var helt sjuk första gången jag såg den, men än en gång följer jag strömmen och väljer att hylla detta bidrag. Modern konst! (För att citera alla andra)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar