BT

Utbildningens första metodövning resulterade i två konstateranden; mitt blodtryck ligger fortfarande hälsosamt lågt, trots ständigt sympatikuspåslag (Det ni, det är terminologi det) samt att jag personifierar samtliga mänskliga felkällor som går att göra vid blodtrycksmätning. Hur är det annars möjligt att få ungefär samma mätvärde när man gör på rätt sätt, som när man med vilje mäter på fel sätt? Det skulle kunna bero på att "patienten" saknar hjärta? Hmm... det tåls att utreda förstås... Övning ger färdighet sägs det, annars... civilekonom någon? juridik? lärare? lokalvårdare?