Friskis what the f*k?

Jag har alltid känt en viss tveksamhet inför Friskis och Svettis. Det kan bero på namnet, färgerna eller den allmänt gulliga och alla-kan-vara-med-inställningen. Men efter flytt ligger mitt kära LSC inte längre inom pendlingsavstånd, Friskis däremot ligger både på promenad/buss-avstånd och på skolvägen. Sagt och gjort, kort införskaffat. Gymmet är litet, men fräscht. Så igår dags att pröva på ett skivstångspass. När man är van vid LSC's superfitta, snyggt klädda duracellkaniner och Les Mills skönt mixad musik. Blir Friskis rödovitklädda, lite mindre fit och ganska tysta ledare, ett mindre antiklimax. För att inte tala om den spanska musiken, som inte pushade på för fem öre. Och då ska jag inte ens nämna upplägget, knappast några tempovariationer och ledaren verkade själv överraskad när respektive låt var slut, dessutom var det knappt några pauser mellan låtarna, så när man behövde byta vikter missade man flera set. Bara elva månader kvar på kortet...