Lux, äldreboende

Det är så här Tuvängen och Höjden borde se ut. Inte sant?

Lux, kulturdag

Andra dagen i Luxemburg var dedikerad till kulur. Varenda gatsten i Grund skulle utforskas, lite parker och något museum besökas. Resultatet? Snö varannan timme och blå himmel varannan samt en timmes utforskning av krångliga gångar i en medeltida borg/mur. Grund och klosteret Neumünster lämnades ganska outforskat, vi hittade till ett museum - men valde att stanna i foajén. Vi hittade dock en söt liten kyrka som var som insprängd i muren, den vill jag se fler gånger!

Lux, shoppingdag

Första dagen i Luxemburg avklarad. Idag var det shopping (eller snarare så mycket shopping man kan ha en låginkomstmånad när man flyger med handbagage), imorgon väntar kultur.

Lite snabba konstateranden på vägen:

- Luxemburg är faktiskt en väldigt söt stad (hinner glömma det mellan varven).
- Springfield, i konkurrens med Esprit, är troligen den bästa klädaffär som finns.
- Six och också en underbar affär.

- Pinot gris blir det bästa vita vinet.

- Det är kriminellt att Boursin men pepparsmak inte finns i Sverige.

- Boursin peppar på paprikakex är sjukt gott.
- 99 % choklad går att äta, men helst med torkad frukt.
- När ålderdomshemmen har liknande design som slottet förstår man att Tuvängen behöver renoveras.

I Skåneland

Efter en hel dag utan kaffe kan jag nog konstatera att jag är kaffe-junkie. Jag får inga fysiska symptom, men visst saknar jag kaffet när jag inte fått något i mig på hela dagen. Detta kommer jag dock troligen att förneka nästa gång jag fått mig en kopp.
Veckans andra natt i Skåneland verkar bjuda på regn och stormvindar utanför fönstren. Dagen bjöd på en dagstur till Köpenhamn, med mål att dricka ekologiska drinkar, vilket vi också genomförde. Annars var det en lugn tur i den danska huvudstaden och vi ägnade oss mest åt fönstershopping.

Bristol, sammanfattning

Vad ska man säga? Min premiärhelg i England, inte helt fel om jag får säga det själv :)

• Engelsmännen har definitivt förstått att cider inte måste smaka mer socker än smågodis, jippi! (Att de däremot verkar föredra halvtorra vita viner blundar jag för)
• Mamma Mia är alltid så bra att den inte kan ges ett rättvist omdöme
• Jag är lite svag för pubkulturen, inget slår den svenska fikakulturen, men man tager vad man haver :)
• Meat-free cottage pie är inte helt fel
• Sauerkraut är tveksamt
• Sandwich till lunch har jag full respekt för, men behöver den automatiskt åtföljas av en påse chips?
• Himmelrike för vegetarianer! Det gick att välja vad man skulle äta!
• Det är kallt inomhus
• H&M räknas som dyrt
• Allt i Bristol kan knytas till slavhandel, till och med en bro med Shrek-öron
• Kollektivtrafiken har betydligt sämre rykte än Västtrafik
• Engelsmännen ligger en timme fel i tid...

Se där ja, en kort och koncis sammanfattning :)

Mamma Mia

Vad ska man säga? Andra gången gillt, visserligen på engelska, men totalt klockrent! Den får alla andra musikaler att se ut som en högstadieuppsättning. Visserligen saknade jag trion Gunilla Backman/Charlott Strandberg/Sussi Eriksson, men det är smällar man får ta. Mamma Mia, Does your mother know, Dancing queen, Don't go wasting your emotions, Honey Honey, Chiquitita, Tale a chance on me... och listan bara fortsätter - det är oräkneligt många bra låtar och nummer. Humor och lite allvar i en salig blandning, dialogen är riktigt bra för att vara en musikal, och vad ska man säga? Publiken sjunger vidare när artisterna tystnar. Man sitter med ett leende på läpparna från första tonen till den sista... och går därifrån tillbedjande tomten att den ska spelas in på DVD någon gång.

Bristol 3

Bristol är tydligen känt för en ingenjör som... gjort en bro. En av de första amerikanska ambassaderna utanför USA och slavhandel. Det är tur att min Marie bor här, annars vet jag inte så många ljuspunkter som gör en fyra timmars bussresa värd besväret.

Bristol countdown 2

Yay... mindre än 24 timmar till Marie... och till Bristol. Och mindre än 48 timmar till Mamma Mia :D

Bristol countdown

Flygbiljetten beställd sen länge, nu är bussenbiljetten beställd och printad och Mamma Mia-biljetten printad. Dessutom har jag blivit utlovad en fransman som fnissar mer än vad jag gör. Detta kan bli intressant... :)

Bristol

Nu blir det Bristol (och Mamma Mia igen!) andra helgen i december! :D

Ett år sedan, del 2

Fortsätter på temat. För ett år sedan var jag på Himmelska fridens torg, stod utanför Mao' s masoleum och av ren slump träffade jag på Brian och Emily (?), som gick av tåget i Irkutsk.

Ett år sedan

Ett år sedan jag var uppe och vandrade på muren. Den var inte liten :)

Special treat

Se och njut darlings, det här är inget foto som kommer att användas frekvent i något känt sammanhang. Detta är din enda chans att se mig klädd som Amantani-kvinna. Observera särskilt jeansen, jackan och trekkingskorna :)

Från vänster till höger: Jan, mama Victoria, Yours truly och Ali.

Bokslut Sydamerika

Jag trodde aldrig att jag skulle få uppleva ett liknande koncentrat av sevärdheter, som jag fick i Beijing, vad fel jag hade. Det var innan jag åkte till Sydamerika. Jag har visserligen inte fått uppleva ett Machupicchu om dagen, men en mängd intryck, utan riktig tid att smälta allt. Det är först när jag ser fotona från Galapagos som jag börjar inse vilken häftig plats det är. Min tid på de öarna ledde aldrig, till skillnad från hos många andra, till extas. Jag tog det ganska lugnt, njöt av det jag såg, registrerade magnifika miljöer och snubblade över sjölejon. Men nu tänker jag på alla sorters djur iguanas, blue-footed boobies, albatrosser, sjölejon, sköldpaddor och rockor, alla olika miljöer, brun, svart, vit och olivine sand. Miljön på Galapagos är oslagbar, vilken tur att jag fick se det, vilken tur att jag åkte dit!

Vidare till Peru, vem kan namnge en känd peruan? Det finns inga. Peru känns lätt som ett tomt och innehållslöst land. Det känns tomt och innehållslöst fram tills dess att man kommer att tänka på ord som Machupicchu, Inkas, Amazonas etc. Ökenlandet Peru innehåller öken, highlands, regnskog, enorma mängder mer eller mindre kända fornlämningar, vacker textil, lamadjur och en molnig huvudstad. Även detta blev ett intensivt schema, med få dagar för eftertanke. Den enda dagen som schema saknades - heldag i Cusco - låg jag sjuk, lyckades med nöd och näppe äta lunch. Efter detta är Cusco en förhållandevis blind fläck på min karta. Men jag har fått se desto mer av annat.
Ett intressant homestay på Isla Amantani, med tillhörande dans och traditionella kläder samt besök på vassöana Uros tillhör de starkaste minnena från Puno och Lago Titicaca. Vidare till Sacred Valley, Ollyantantambo, Inkaleden och Aguas Calientes. Inkaleden gick bra! Där, istället för på Galapagos, var jag nära extas. Tävlingsmänniskan inom mig dansade av glädje när jag tillhörde de första på varje sträcka vi gick! Till och med det legendariska Dead Woman Pass! Inte nog med att det gick bra, det var vackert! Utsikten över Machupicchu är breathtaking när man står vid Intipunku. Machupicchu ligger där, en stad i sten, omgiven av Andernas bergstoppar. Hade vi inte varit tvugna att bege oss ner i staden hade jag kunnat stå kvar än. Den lite snabbare vandringen av Inkaleden ledde till en minst sagt intressant övernattning på en pizzeria och bad i Aguas Calientes varma källor.
Amazonas var en upplevelse, maten bra, boendet intressant, ljuden helt otroliga och jag fick se levande papegojor och en tukan. Vad ska man säga? Jag känner mig ödmjuk inför Amazonas storhet.
Mitt besök i Sydamerika avslutades med en dagstur till Nasca. En dagstur i dubbel bemärkelse då själva bussresan blev sammanlagt ca 16 timmar. Men är nöjd med att ha fått sett de mytomspunna figurena i ökensanden.
Skulle jag kunna återvända till Sydamerika? Ja, absolut, det finns så mycket kvar att se. Även om Peru känns ganska avklarat för tillfället, så har Ecuador självklart mycket mer att erbjuda, för att inte tala om resten av kontinenten.

Home sweet home!

Back again! Flighterna flöt på som det skulle, två timmars skönhetssömn beskriver ganska bra hur jag ser ut. Uppackning, äta pasta med qournsås och fixa med foton väntar. Home sweet home!

Bloggberoende?

For att citera mig sjalv i ett tidigare inlagg: "Lima ar ungefar lika upphetsande som skoskav" det star jag fast vid, med de har lite roliga katakomber. 30 minuter till transfer till flygplatsen, 12 timmars flight, ca 1,5 - 2 timmar layover i Amsterdam och till sist i Goteborg 16.45 lokal tid imorgon. Har precis fatt veta att anledningen till att man skall vara pa plats tre (!) timmar innan flyget gar, ar pa grund av perunernas lattsamma installning till tid. Maste det aven ga ut over oss tidsfascistiska vasterlanningar? (val medveten om att det bara ar min mormor som tycker att jag ar punktlig, men mamma, jag brukar inte vara tva timmar forsenad). Ar det ett tecken pa bloggberoende nar man gor det i brist pa battre saker for att fordriva tid?

15 timmar pa buss

Pa vag hem snart... eller rattare exakt 18.25 ikvall. Ska strax upp och packa det sista, sen en city tour och sen blir det till flygplatsen runt kl 15. Kanns mycket bra, for tillfallet ar jag i ett stadie da jag har lovat mig sjalv att aldrig aka langre fran min sang an till Goteborg, eller kanske Lund nagon gang da och da. Fa ser hur det blir med den saken. :)

Gjorde i alla fall en day tour ner till Nasca igar, en helt enkelt ganska dum idé. Nasca ar for langt bort for att aka over en dag, men anda nojd att ha det "avklarat". Akte taxi fran hotellet 6.40. Buss till Ica 7.34 framme 12.07. Buss Ica till Nasca 13.00 - 15. 15. Killen fran GAP som skulle mota upp mig vet jag inte var han tog vagen. Kanske om jag var sen. Men lyckades slutligen se dessa avbildningar i sanden fran luften (cessna for 6 pers som ligger pa sidan i luften = aksjuka), han snabbt ata lite, med betoning pa lite. Fruktsalladen var frusen och omeletten det saltaste jag har atit. Chefen kom och fragade om det var nagot fel pa maten, slutade med att jag fick pengarna tillbaka. Buss Nasca - Lima 18.15 framme 1.10. Hotell Stefano's 1.30. Trodde aldrig att jag skulle sakna Hotell Stefano's, men det gick faktiskt.
I ovrigt blev det en intressant dag, kunde inte ata frukost pa hotellet och pa stationen salde de inga mackor med bara ost. Frukost och lunch blev darfor crackers, juice, russin, notter och choklad. Jag saknar min havregrynsgrot.

Rise and shine

Back i Lima, enligt guiden en underbar stad med massa party. Enligt mig och kvarvarande norrman sa ar det en farlig stad med moln och dimma ca nio manader per ar. Det sista ar aven ett faktum (och egentligen det forsta ocksa). Kan ocksa tillagga att det har hotellet ar tokutkylt och skabbigt.
Da sa har man lamnat Amazonas bakom sig. Annu har jag inte raknat antalet myggbett ordentligt, men statistiken ser ut som foljer:
Hander: 18
Armar: ca 10
Ben och fotter: ca 40
Rygg: ca 15

Sammanlagt 70-80 myggbett, trots att jag for forsta gangen i mitt liv anvant bugrepellent. Tror inte ens jag har haft 10 pa samma gang tidigare! Men det ar djungeln mina vanner. De sista tva natterna har jag tillbringar pa Posada Amazonas, i ett rum med tre vaggar. Sa har verkligen befunnit mig mitt i djungeln. Har mest sett papegojor, andra faglar och apor. Har knappt fotat nagonting. I djungeln behovs antingen macro (for insekter och skalbaggar), eller tele (for faglar och andra djur) och jag har inget av det, darfor bara njutit av min plats i tillvaron. Valdigt glad over att ha sett en Tukan, en fagel som verkligen ar djungel for mig, uppvuxen med Radda min djungel (Monika Zak) som jag ar.
Det absolut haftigaste i djungeln har dock inte varit att se djur, de allra haftigaste var att ga av baten och motas av den massiva ljudmatta som ligger som en standig bakgrund. Ljud fran grashoppor, syrsor, cikador, faglar, djur etc bildar en ljudbakgrund sa tjock att man nastan kan ta pa den. En sadan bakgrund som man tidigare hort inspelad i olika situationer, men att lyssna till den live, dygnet runt, det en en riktigt haftig kansla!

Som sag tillbaka till Lima, imorgon vantar taxi 6.40 till busstationen och sju timmar ner till Nascalinjerna. Ska bli kul att se dem. Sedan sju timmar hem till hemska hotel Stefano's. Pa tisdag forhoppningsvis en city tour i Lima och that's it. Pa tisdag 18.25 lokal tid lyfter planet mot Schipol, Amsterdam. Ska bli skont, vet inte nar jag sist hade vata drommar om rena klader. Hade aldrig raknat med att aka till Sydamerika i tre veckor och bo i en fleecetroja (som har luktat battre an vad den gor nu, men mina skor ar trots allt varre).

On drugs

Nagot hande efter Inkaleden, fraga mig inte vad, men sakert halva gruppen har drabbats av nagon form av magproblem. Dock i valdigt latt form for de flesta. Vet inte vad det kan ha berott pa, kanske det att kroppen slappnar av efter att gatt pa hogvarv nagra dagar. Jag hade en del problem igar och i formiddags. Men efter att ha krupit till korset och tagit lite droger, det satt langt inne ater aldrig nagon medicin, sa verkar det som att det blivit ganska bra. Har dock blivit ganska dyr lunch och middag pa grund av sviktande aptit, men choklad gar ner utan problem. Kant mig lite smafebrig idag, som sagt sa gar jag pa droger och vet inte riktigt hur det ar stallt med den saken nu, men kanns betydligt battre.

Nastan alla i gruppen, tio av tretton, aker hem imorgon. Det ar jag och tva norrman som aker till Amazonas imorgon. Nastan alla ar ute och dansar ikvall, och har sitter jag med mina droger.

Besos

Intresseklubben antecknar

Maste lista lite spannande (eller intressanta om man sa vill) saker som hant an sa lange:

Nar jag inte hade nagot minne av att vi fatt en flygbiljett for flygningen fran Galapagos, utan fick sta och leta igenom bagaget som skulle checkas in.

Taxichafforen som stracke upp handerna nar jag tog upp min armékniv ur ryggsacken. Hoppas verkligen att han skamtade, men vet inte riktigt.

Hotellet i Ollantaytambo som inte hade nagon telefon pa rummen och darfor inte kunde gora nagra wake-up calls. Istallet skulle de knacka pa dorren kl 7, for att vi skulle komma ivag till Inkaleden i tid. Men det gjorde de inte. Min mobil var kvar med majoriteten av min packning i Cusco. Tur nog sa stog det en kille och hamrade pa nagot platror pa garden och sa horde jag roster i rummet intill, sa kom upp i okej tid.

Nar jag forsta kvallen pa Inkaleden inser att min ficklampa antagligen ar kvar pa hotellrummet i Cusco. Tur nog kunde guiden skicka en av bararna att kopa en. Det ar den storsta ficklampa jag har sett, men den fungerar. Uppdatering: Nar jag packade upp vaskan fran Inkaleden igar sa hittade jag min ficklampa :s